"Stackars den som aldrig får ha snopp ..."

Det är i badrummet det händer. I alla fall när man har barn. Eller så är jag bara för evigt fast i det anala stadiet.

Normalt sett reagerar jag inte på att det är svängdörrar till badrummet hemma, oavsett vem som är där, och vad toalettbesökaren gör. Det finns ingenting som ens liknar privata toalettbesök i vår familj.

Häromdagen sitter jag i godan ro på toaletten när Zion, 6 år kliver in ..
”Sitter du här?”
”Ja ..”
”Jaha, men, vad gör du?”
”Jag kissar ..”
”Jaha, men jag ska bajsa.”
”Ja, men får jag bara kissa klart? Jag skyndar mig ..”

Medan jag, mot alla kniprekommendationer, försöker påskynda mitt toalettbesök så börjar Zion plötsligt liksom kliva runt på mig. Han står på mina knän med magen över min ena axel och dyker med huvudet längs min rygg, ner mot toaletten.

”Vad håller du på med?”
”Jag försöker se din snippa”
”Varför då?”
”Jag vill se hur den ser ut innan jag tar den.”

Begynnande känsla av panik. Är det här normalt? Eller snackar vi tidiga tecken på något framtida trauma?
Han kanske bara inte förstått någonting av hur kroppen egentligen hänger ihop? Borde jag ringa någon?

”Men, vad ska du ha min snippa till?”
”Jag vill byta ut den mot min snopp ett tag.”
”Jaha .. Varför då? Är du inte nöjd med din snopp?”
”Jo, men jag vill bara veta hur det är att bara sitta ner och kissa.”
”Ja, men då kan du väl bara sätta dig ner och kissa?!”

Han klättrar ner. Tittar, något medlidsamt på mig ..

”Ja .. Fast då får ju inte du prova på hur det är att ha snopp.”